Tappar man ett klädesplagg på golvet i detta huset och glömmer ta upp det, så är det förlorat. när du hittar det nästa gång har katterna både sovit, pinkat och byggt bo i det.

ibland blir jag så trött på att det är så förbannat mkt katter här. jag älskar katter, och speciellt mina egna. men dom är för många! på ett och samma ställe. dom ska ha mat (en jävla massa pengar i månaden!) , kärlek, sovplats, slåss om varandras revir, söka uppmärksamhet, vässa klorna på alla bord och stolar, spy upp hårbollar, ligga i min säng varenda natt för att jag är den enda som inte har någon dörr och kan därför inte kan slänga ut dom. jag får ligga varenda kväll med kattsvans i ögat, tung katt på magen, någon tvärs över benen som morrar så fort jag rör mig och inte att förglömma sussi som alltid ska ligga som en halsduk på mig. och så gustav som varenda natt ska ligga under min säng och röja bland grejerna där under och leka med nån av dom andras svansar eller tassar som hänger utanför sängkanten. tacka fan för jag sover dåligt??

jag tycker ju om dom. men det kommer bli så mkt bättre när dom ska delas på igen. och jag har mina katter för sig. och pappa sina för sig.

tjofaderittan!