såg en fin liten film nyss "Dedicated". jagtycker om konstiga kärleksfilmer där hopplösa människor blir förälskade i varandra och de ÄNTLIGEN finner kärleken när de precis gett upp osv osv.

jag skulle så gärna vilja va med om det. det var så länge sen jag verkligen kände något för någon. fjärilar i magen,längtan,saknad, vilja vara med personen hela tiden, att allt omkring en försvinner när man kysser personen.

jag har nästan glömt hur det känns.

tänk att bara exempelvis stöta i hop med någon ICA, krocka med vagnarna liksom, blickar som möts och man känner direkt. att den här personen är något speciellt . jag är en jävla hopplös romantiker trots allt.

jag tror det är där jag brister lite. för jag har dejtat en HEL DEL det senaste året men alltid alltid hittat nåt fel. nåt som inte stämde in i min fantasi av den perfekta partern. han som finns här livet bara för mig. för jag vill inte släppa den tanken att det faktiskt är så.

att det finns en själsfrände för alla. jag tror det är alltför många som bara "nöjer" sig för dom orkar helt enkelt inte jaga mer. och dom hittar någon dom trivs hyffsat med osv osv. men den riktiga passionen finns kanske alltid inte riktigt där. jag har själv gjort så alltför många gånger.

men det är inte DET jag vill ha. jag vill ha riktigt jävla underbar förälskelse.

men det är svårt.

jättesvårt.

var är du?

jag tänker inte dejta mer.

nu ska jag vänta på the magic moment. ICA-moment.

plötsligt händer det.

Jag är som en tant....så TRÖTT alltid. vill ligga i sängsängsäng. och det är kallt.

och alla ni jävlar som äääälskar hösten, det är såå mysigt med värmeljus, få krypa in i halsduk och mössa och få sitta inne framför brasan och mysa kan ju bara hålla käften.

hösten/ vintern SUGER.

jag vill ha sommar och solbrända ben året om.

nu ska jag till systeryster, kanske hör av mig sen.