I natt ska jag nog mest sitta och filosofera lite. och lyssna på smashing pumpkins. kanske äta lite sockerkaka med.

yup, så roligt har jag det om nätterna. 

Ibland kommer jag på mig själv med att undra varför jag inte har någon pojkvän. alla mina ex har skaffat nya partners. och jag har fått chansen att bli seriös med folk. men jag backar, gång på gång på gång.

vad är det för fel på mig? förr i tiden brukade jag tycka om att vara i förhållande. det tog aldrig särskilt länge mellan förhållanden. för jag hittade alltid någon ny. någon annan jag kunde älska. och göra allt det där myspyset man bara kan göra med en seriös partner. 

men jag saknar inte ens det. allt jag minns av att vara i ett förhållande är bråk, svartsjuka och slagsmål. 

jag ser nuförtiden på förhållande som ett fängelse. någon som kontrollerar mig. jag kan inte göra vad jag vill. umgås med mina killkompisar, träffa vilka jag vill när jag vill. gå ut på krogen utan tjaffs och vill jag va ensam så är det ingen som måste ifrågasätta det. det är ingen som kan ställa KRAV på mig.

jag börjar undra om min förhållande jag haft, med fel killar helt enkelt förstört min framtid med att ha en fast partner. att jag fått fel uppfattning.

för det måste ju finnas nåt bra med det? annars hade ju inte hela livet gått ut på att finna kärleken liksom?

jag hatar att jag hatar kärlek.

jag hatar att jag hatar att vara beroende av en annan människa. kommer jag nånsin våga igen? 

jag vill ju självklart gifta mig och skaffa barn jag med. men hur ska det gå till när jag inte vill/vågar låta någon komma så nära?

har jag blivit FÖR självständig? 

så fort någon börjar visa känslor och börjar ställa krav och vill hålla handen på stan och greja. då ser man bara rökmolnet av mig.

puts väck.

jag har även kommit fram till att alkohol är lösningen på mina sömnproblem. way to go maria. way to go. 

Jag tog bussen i dag när jag skulle hem från Jörgen. och såklart var det HAN som körde. jag känner mig tvingad att fortsätta vara trevlig mot honom eftersom han ger mig busskort och grejer. så jag satt därframme en stund och pratade lite allmänt.

sen började han hålla på igen. han berättade om sin fru, att han inte tror på monogami, utan att man ska få träffa vem man vill när man vill. och han undrade om jag ville ut och äta och dansa en kväll med honom. och jag tackade vänligt men bestämt nej. och han frågade varför jag var så svårfångad och att han inte skulle ge upp förrens jag gått med på att träffa honom.

då sa jag att jag bara gillar yngre killar och att han var för gammal. "du borde prova en riktig man nån gång, du vet inte vad du går miste om. jag kan föressten ta 150 i bänkpress" säger han då.

ooooook. jag flyttade mig lite diskret bakåt för dom andra folken i bussen började lyssna vad vi sa. och jag höll på att skämmas ihjäl. 

ibland undrar jag vad det är för fel på honom.

men jag måste ju ta bussen, så det är bara att bita i hop och vara vänlig, men bestämd. han börjar skrämma mig. när han snackar så där snuskigt och äckligt. skulle han ens få för mig att lägga ett finger på mig så anmäler jag honom. DIREKT. så han förlorar jobbet och hela köret. han kan inte hålla på så när han jobbar med ett service-inriktat yrke. tänk om han ger sig på yngre, mer "naiva" tjejer. och de går med på att träffa honom?? det kan sluta farligt.

 anyhow, otroligt seg i huvudet i dag. men sovit rätt så ok i natt. sover som sagt alltid bättre med sällskap. det känns tryggt.

ska tvinga ut mig på en promenad sen fixa lite qournkorv och spaghetti.

sen skulle jag vädligt gärna vilja börja jobba igen. some time soon. det här börjar bli drygt.

10 dagar nu.utan jobb. sucks. 

Det är rätt så weird att många kallar en tjej/kille för sin pojkvän/flickvän efter att bara träffats några gånger. för mig tar det väldigt lång tid innan jag går till det stadiet att kalla någon min pojkvän. tycker det är ett alldeles för stort setg för att bara bestämma sådär. man måste lära känna varandra helt. sovit hos varandra många gånger och definitivt haft sex. och det självklara. man måste vara KÄR!

Men visst Mr.d lycka till med din hastiga "flickvän". som du känt i en vecka eller så. och som du älskade allaredan(!) för att vara dig förvånar det i och för sig mig inte. dessutom var hon fulare än mig. mwhahhahahah. vad det är roligt att vara omogen ibland.

i kväll sticker jag nog in till stan. till den långhåriga. 

puss och hej leverpastej och det där 

Jahapp nu har min lillasyrra börjat på körskolan. tycker det är jättebra, för då finns det en till som kan skjutsa runt på mig. ska vi se här...hon är 7 år yngre än mig, liiite pinsamt att hon tar det före mig eller så. men jag vet inte vem jag lurar. jag kommer aldrig. jag upprepar aldrig till att ta körkort ändå. jag är nog en av dom få här i världen som inte känner nåt som helst intresse av det.

jag tycker inte om saker som går fort.

och jag kan inte ens tänka mig själv bakom en ratt på motorvägen körande 120 km/h. hade ju fått nervsammanbrott.

MEN jag vet folk som resonerat precis som jag innan de tog körkort och nu kör dom hur bra som helst! Sandra och Camilla är två bra exempel på det.

dessutom var camilla äldre än mig när hon tog körkort. så det finns hopp!

Men det skulle faktiskt kännas riktigt löjligt att skriva in mig på körskolan i min ålder och sitta där bland alla 18/19-åringar. som värsta tanten.

folk klassar en som lite weird när man inte har körkort över 20.

nåväl, nog om det . nu har jag precis haft lite hemma-spa. gjort inpackning i håret, haft ansiktmask och tagit långdusch med alla möjliga roliga tvåler och krämer. jag är så fresh! nu skulle ni allt vilja ta på mig lite.

nu måste jag dock städa lite. så jag är snart icke-fresh igen.

sen ska jag försöka få tag på den kärringen på kommunen som har hand om arbetsintyg och sånt. hon svarar ju aldrig, den subban.

hej då mina små lingon! 

Sådärja nu är man oficiellt värdelös igen. eller förlåt jag menar arbetslös. Var på arbetsförnedringen i dag och fick alla papper jag skulle ha. och i morron ska jag skicka efter arbetsgivar-intyg och sen försöka söka alfakassa igen.

jag har cirka 200 kronor på mitt konto, och fan vet när jag får mer pengar. så hej då cigg, hej då nöjen och hej då räkningar. man blir olycklig av att vara fattig.

Jag fick i alla fall ett nytt busskort i dag igen av min busschaffis som är kär i mig. och han körde som vanligt mig ända fram till stället jag skulle, så jag slapp gå från busshållsplatsen. och han sa även att jag var fin i håret och undrade om jag ville ha extrajobb. han kunde fixa in mig på växeln på sölvesborgstaxi.

jag sa att jag får fundera på det.

jag tror han kommer kidnappa mig när han får chansen nämligen.

jag höll på att dö av lycka i dag. jag hittade en karta sömntabletter med 3 st kvar i min byrålåda. i natt får jag sova!! JAAAA!!!!

nu ska jag plöja igenom Vhs med gamla avsnitt av "vampyrernas hemlighet". det var min absoluta favoritserie innan. och ta lite te och smörgås. lika bra annars blir det som i går att jag fick upp och äta mitt i natten för att jag inte ätit nåt på kvällen och var så hungrig att jag mådde illa.

yup yup. catcha later!

Äh jag skiter nog i det där med att sova.

jag fick i stället för mig att läsa mina dagböcker som jag hittade under min säng. jag har fört dagbok sen jag var ungefär 8 år till 24-25 .

Dom är rätt jobbiga att läsa.

I åldern 8-13 var dom rätt lättlästa och trevliga. handlar mest om hästar, bokmärken, min förälskelse i Karate kid och vilka jag lekt med under dagen.

Sen i högstadiet börjar jag skriva massa om livet och om döden. och det är också då jag börjar skada mig själv.

och i gymnasiet går det utför helt. jag tror det är då jag drabbades av min första depression. det står en himla massa om självmord, om hur jobbigt det är att leva. och det var nog också då som jag gjorde tonårsrevolt. klädde mig för jävligt. hade vita linser och svart hår och tyckte att marilyn manson var coolast i världen. och sålde min själ till djävulen och sånt där annat trams.

jag växte upp lite. och fram mot 20-års åldern verkade jag ha en ganska harmonisk period. stod mest om kärlek, utlandsresor och skolan.  och jag hade många fina vänner då, hittade på roligheter hela tiden. och var grymt förälskad.

vid 23 tog det en helvändning. mamma dog. jag har knappt skrivit om det. för jag visste inte vad jag skulle skriva. det var så stort, så mäktigt att greppa. och i samma veva gjorde jag och kärleken slut. och jag tappade kontakten med min dåvarande bästa vän över en skitgrej. skolan gick åt helvete. jag fick enorma ekonomiska problem. och hade skulder upp över öronen. det står bara om mörker. döden. och jag kan inte läsa i genom allt utan att få ont i magen.

och sen kom jag liksom aldrig riktigt upp igen. utan har nästan varit där nere i 4-5 år nu. inte konstant. jag har haft fina perioder emmelllanåt. men dom har aldrig varat.

jag har alltid ramlat ner igen.

och visst har det blivit bättre. med mediciner och psykologer. men aldrig helt bra.

jag vet inte varför just jag skulle bli sån här. födas till att hata livet? 

kan jag inte bara få vara normal? ha lite gnista? lite livslust? lite kämparglöd?

ska jag vara sån här resten av livet?

då får man verkligen ingen lust att forrtsätta leva. det kan kanske vara svårt för många andra att förstå. dom tror att man bara är negativ och löjlig och borde "rycka upp sig". men det funkar inte så.

tyvärr.

annars skulle jag gjort det för längesen.

nu återstår många timmar av denna natten ser jag på klockan. och mina ögon har inte uns av sömnighet. kul liv. 

jaha, nu börjas det. nu måste jag snart fundera på sängen om jag ska komma upp i vettig tid i morron. tog nyss 5 st Valerina.Missbruk är det bästa bruket. dom smakar skit. blanding mellan kattpiss och avlopp. också får jag bara ont i magen av dom.

jag hatar kvällar överlag. min ångest är i sitt esse då. och det är just vid denna tide som jag ska lösa alla mina problem. jag kan gå en hel dag utan tänka nämnvärt sen kommer allt som en stormvåg över mig på kvällen.

jag har ett jävla skitliv. i en jävla skitvärld.

det finns ingenting som gör det värt. jag kan gå runt och låtsas som ingenting. men ärligt? PISSLIV.

Jag är alldeles för lik sylvia plath. jag känner nån sorts samhörighet med henne. vi verkar vara/var av samma skrot och korn.

en av dom som insett hur värdelöst livet är.

jag ska inte blogga på kvällen. då blir det så här.

i morron bitti är jag back on track igen ska ni se.

efter en helvetes natt.

jag behöver sällskap. jag sover så mkt bättre då. kom och sov hos mig!