Jag är töntigt hooked på hello-kitty grejer.

jag har behövt köpa en ny mobil i typ 3 år, och jag har bestämt mig det blir en sån här: 

För att ni som inte känner mig ska hänga med på vem den där helen är och varför hon kallade mig såna saker kort historia följer: Sandra är min storasyster, Helen är hennes svärmor, sandra har varit tillsammans med Helens son Ola i cirkus 12-13 år. så vi har ju ganska naturligt behövt umgåtts med helen med familj i en himla massa år.

Helen är en sån där människa som är lite finare än alla andra, softistikerad och kan precis allt om vett och etikett. och hon har ALLTID sett våran familj som lite white trash.

Och mig speciellt har hon aldrig gillat.för hon antagligen tycker jag är kaxig, "annorlunda", inte har fint hus och fina barn och fint jobb och inte är lika "lyckad" som till exempelvis hennes dotter. vi har ändå trots allt aldrig blivit precis ovänner. utan socialiserat på kalas och dylikt som normalt folk. och jag har alltid försökt bete mig moget och trevligt mot henne för att hon tillhör sandras familj och jag vill inte starta onödiga bråk.

Men i går brast nåt för henne och hon fick äntligen säga vad hon tyckte om mig. Vi satt vid kaffet och pratade lite löst om planeringen till sandras och olas bröllop och jag la mig inte i särskilt mycket. men hon malde på och malde på och sa emot sandra hela tiden om vissa saker som det verkar som det är upp till HENNE att bestämma hela jävla bröllopet. då vände jag mig till sandra och sa lugnt och sansat: Det är faktiskt ERT bröllop så det får ni bestämma själva.

precis i det ögonblicket slog det slint för Helen. hon blev som en galen psykotisk häxa. och till slut ställde hon sig upp och skrek dessa orden och ärligt minns jag inte hälften vad som hände för jag blev så chockad och sprang ut i köket eller vart det nu var och skakade och grät helt hysteriskt.

och hon sa en himla massa saker till och skrek och bråkade i 20 minuter till innan hon smällde igen dörren och stack.

så gick det till.

jag har under alla dessa år aldrig sett just den sidan hos henne. även om sandra berättat om händelser då hon gett sig på henne på samma sätt.

och blev bara ställd, chockad och enormt ledsen över att en människa kan hata mig så mycket för att jag bara finns till. och inte är som henne.

Ola pratade med henne i går kväll. hon hade minsann INGENTING att be om ursäkt för.

jag tycker det känns jobbigt för denna människan kommer jag tvingas fortsätta träffa, för att sandra gifter in sig i den här familjen.

vi skulle åka med helen och fixa brudtärne-klänningar i veckan.

ALDRIG ALDRIG ALDRIG!!!! att jag ska gör nånting tillsammans med den människan igen.

jag ska sy min egen klänning. fanimej.

jag kunde inte låta bli.

Enormt uppriven.

blev kallad "din lilla apa" och "du är fan inte som alla andra" och diverse saker av en vuxen människa. som ska vara mognare än mig.

så ett kalas som var jättetrevligt, med god mat och hemmavideos urartade i kaos och jag grät hysteriskt. för jag blev så chockad.

en människa som är 30 år äldre än mig kallade mig barnunge som inte var torr bakom öronen.

en kvinna vid namn Helen.

som är den mest störda människa jag nånsin stött på.

jag tål ingenting heller. ringde runt, fick tillslut tag på jörgen som pratade sådär underbart lugnande som bara han kan.

nu har jag tagit två sobril och ska försöka sluta skaka och försöka sluta gråta.

en dag som annars varit hur bra som helst.

men som sagt.

jag får inte vara glad.

det är min lott i livet. 

Jag gillar inte den där ofrivilliga viktnojan som trots allt smygit sig på mig.(även om jag kanske sagt nåt annat).

Min kropp duger FANIMEJ alldeles utmärkt som den är!

Så i kväll ska jag äta chips.

hej då.

BYTHEWAY: ny omröstning ----------->

resultatet på förra: ni tyckte ni själva var bäst. jag kom på andra plats.....yeeey! 

Jag kunde inte sluta stirra på susannes gravida mage på jobbet i går. det verkar så ortroligt mysigt att vara gravid. bara gå runt och vara fet och äta och klappa sig på den fina magen och alla är jättesnälla mot en.

och veta att ett alldeles nytt liv, som man fixat själv(eller med en man då, eller provrör eller whatever), växer inuti ens kropp.

det är så coolt!

och jag tycker det ska bli oerhört spännande att nån gång i tiden själv få gå runt med den där stora magen. 

Jag hämtade ut mina mediciner i går, och jag känner mig lugn. nu vet jag att jag kommer att må bra igen. och bara VETSKAPEN att jag tagit tabletterna gör mig gladare.

nu ska jag jobba.

det bästa med svartjobb är att man kan bestämma tiderna själv. inte så illa  att börja 11 på förmiddagen.

tjo! 

Helt sönderstressad av nån jävla anleding. var mest agressiv och förbannad i dag. på jobbet höll jag mig lung när jag kom hem blev jag ett monster.

jag är trött på att ha ont i hjärtat. jag är trött på att inte få leva livet och njuta av det när jag bara är 27 år gammal och har hela livet framför mig!

5 sobril och jag är fortfarande lika uppstressad. inte ens droger biter på mig längre.

när man trodde man hade nåt bra som gjorde en glad, så togs det i från en. bara sådär.

jag klarar inte det. jag borde egentligen gå runt med en skylt runt halsen som det stod "HANTERAS VARSAMT!" på. för utåt sett ser nog folk mig som en självsäker, lite kaxig, pratglad och uppåt tjej.

jag borde blir skådis.

jag skulle fått 10 oscars.

inget jobb i morron. så jag ska svartjobba i stället. funkar likabra det.